Namn: Maja Antoniusson
Ålder: 19 år
Karriär: Det är nog inte många som hållt på med en sport innan de ens är födda, men det har jag. Mamma körde självklart hundarna och tävlade när jag låg i magen.
Första gången jag stod på släden var nog direkt jag hade blivit såpass stabil att jag kunde stå och gå, antar att det var redan vid 2 årsålder. Innan det låg jag i släden hos mamma eller pappa och lärde mig grunderna från det perspektivet.

Vid tre års ålder stod jag på startlinjen för första gången på den lilla Björkis-träsläden med trogna Kilak framför.
Sedan dess har jag tävlat varje vinter, med framgångar varje år. Ett x antal medaljer ligger i bagaget sedan minior-, yngre ungdom- äldre ungdom-, och junioråren.
I februari i år, 2014, var jag för första gången utomlands och tävlade internationellt. Jag gjorde min VM-debut med mina fyra grabbar framför släden i de Schweiziska bergen, och då gjorde vi även vår debut i seniorklassen.
Fyrspanns-klassen senior klassas som världens tuffaste klass när det gäller konkurrensen. Att vi då som aldrig tävlat mot seniorer och inte heller utomlands på såna banor, slutar i mitten av startfältet är, jag jättenöjd med.

Jag körde mitt andra VM i Seefeld, Österrike 2015. Och förbättrade min placering rejält från föregående år. Vi slutade på en 16:de plats.   

Min högsta dröm är att någon gång stå högst upp på pallen på ett VM. Jag vill även jobba för att kenneln ska bli framgångsrik med fina rastypiska hundar med fina meriter både inom utställning och drag.

Namn: Lotta Antoniusson
Ålder: 53 år
Karriär: Redan som liten drömde hon om att ha en kennel. I slutet på 1980-talet skaffade Lotta och Peter sin första Siberian Husky, och alla vet hur det börjar och hur det slutar. När man köpt en blir det en till, och en till, och så vidare. År 1994 blev kennelnamnet godkänt att SKK (Svenska Kennelklubben).
I slutet av 90-talet var Lotta på topp, då var det i princip bara pallplatser på varje tävling.
År 2003 började förberedelserna inför EM-satsningen 2004. Hon startade med 14 hundar framför en liten BW släde, snacka om att det var på liv och död, men det var det värt. Det slutade med ett EM-silver, och sista tävlingsdagen var hon och hundarna det snabbaste spannet på 50 km.
Efter EM låg hon lite lågt med tävlandet, men när hon fick reda på att VM 2008 skulle gå i Sverige ville hon såklart satsa på det. Tyvärr var det ganska dåliga träningsförhållanden den säsongen, så hundarna kunde inte få de bästa förberedelserna inför VM. Teamet slutade på en 8:onde plats.

Sedan dess har Lotta legat lågt med tävlandet igen då hon inte haft ett så stort och högpresterande spann som hon velat.
Förhoppningsvis kommer hon vara tillbaka på medeldistansbanorna snart, och att hennes namn kommer synas i toppen av resultatlistorna igen.